Kategoriarkiv: internet

Anders corona-humor-kavalkad

Inget ont som inte för något gott med sig. En positiv sida av spridningen av covid-19 är att vi verkar ha återupptäckt internets sociala funktioner. Massvis med människor har tvingats anamma webbkameror och verktyg som Zoom, Google Hangouts/meetings, Microsoft Teams, Jitsi meet mm. Återigen har vi börjat fylla Facebook, Twitter och Instagram med egna reflektioner. Sociala dela-med-sig-kedjebrev sprids som ett virus (!) på Facebook och istället för en massa trista kommersiella budskap från ointressanta företag fylls flödet med spännande inblickar i ens vänners liv och historia.
Riktigt trivsamt för oss gamla sociala sharing-is-caring-nördar.
Mitt bidrag till detta de senaste veckorna har varit att samla på mig corna-relaterade humor memes och posta dem cirka en gång per dag på mitt Instagram-konto under hashttaggen #anderscoronahumorkavalkad.
Eftersom jag är väl medveten om hur kort livslängd saker har på Instagram lägger jag nu även upp dessa här. Postade i kronologisk ordning med den senaste posten överst.

Ha det så skoj! (och tack till alla upphovsmän, en del kända, de flesta okända). Sharing is caring! (men låt bli att sprida det däringa dödliga viruset va?)

Fortsätt läsa Anders corona-humor-kavalkad

100 dagars bloggande och inlägget über alles

Den 1 mars, för 100 dagar sedan påbörjades bloggutmaningen Blogg 100. Pretentiös som jag är inledde jag med en programförklaring där jag sammanfattade mina förväntningar på mig själv, och er som läsare samt vad ni hade att förvänta av mig. Så här i efterhand kan jag till min glädje konstatera att jag levererade på alla punkter (inklusive inlägg om  meningen med livet), utom en: Jag har varit urusel på ”få koll på nya bloggare och knyta lite kontakter med gamla”. Jag har helt enkelt inte hunnit med. Däremot har jag faktiskt återknutit bekantskapen med Twitter som jag ”haft” sedan april 2007, men bara använt sporadiskt fram tills nu.

Jag hade också förväntningar på er läsare. Men så här i efterhand kan man konstatera att merparten av mina inlägg hade ganska lite av den varan. Fram till den 21 maj låg det dagliga besökareantalet på mellan 27-143 besökare per dag… sen hände något:

hela_blogg100

 

Ni ser den där puckeln. Det var när jag skrev inlägget om bilderna i Sverigedemokraternas partiprogram. Dagen efter berättade jag om efterspelet. Hur inlägget blev dagens nätsnackis och här nedan tänkte jag bjuda på lite fler intressanta siffror om detta inlägg.

21_22sa

 

 

Här ovan ser ni trafiken under de två dygn då Bakelit peakade. Jag lade upp inlägget strax efter midnatt och redan klockan 7:00 hade jag mer trafik än en normal dag. Klockan 8:00 var det cirka 1500 nya besökare i timmen, för att peaka vid klockan 14 med 3127 besökare. Som ni ser är det en svacka mellan klockan 10-14, vilket beror på att sajten var överbelastad eftersom jag inte hade sidcachning påslagen.

Som jag skrev i ett inlägg den 22:a (ett inlägg som för övrigt stod för 2374 av dessa två dygns 52894 sidvisningar) var det många medier som hakade på avlöjandet och många av dem länkade generöst direkt till blogginlägget. På det stora hela bidrog stod dock detta bara för 18 procent av trafiken.

TRAFIK FRÅN NYHETSSAJTER:

medier

Får erkänna att jag är lite förvånad över att DN utmärker sig så mycket i statistiken. Inräknat mobiltrafiken stod de för över 40 procent av den trafik som kom från nyhetssajter. Sveriges största nyhetssajt Aftonbladet hamnar på andra plats och bjöd på 957 besökare. Kanhända säger det här något om DN:s läsare som inte nöjer sig med en rewrite utan vill läsa mer från källan till nyheten? Att IDG.se hamnar så högt upp på listan beror på att jag skrev en artikel den 22:a åt PC för Alla där jag berättade hur jag gjort när jag sökt bilderna (och orsaken till att jag skrev den, är att jag jobbar på IDG, och faktiskt tidigare har varit redaktionschef på just PC för alla. Expressen som skrev en riktigt bra artikel i ämnet syns inte i statistiken eftersom de aldrig länkade till inlägget. Kanske bidrog de till de 17,58 procent som hamnat i kategorin som Google kallar ”direkt trafik”.

TRAFIK FRÅN SOCIALA NÄTVERK:

Majoriteten av alla besökare dessa två dagar tog sig dock in på sajten via sociala nätverk. Ja hela 63,75 personen fick länken från någon i sitt sociala flöde och besökte sajten. Som ni ser nedan är den absoluta jätten i sammanhanget Facebook:

socialanatverk

Förkrossande 88,79 procent av trafiken från sociala nätverk kom från det sociala nätverket Facebook. Twitter tvåa med 10,69 procent av den sociala trafiken.

SLUTORD

Efter dessa två intensiva dagar föll trafiken successivt för att nu ligga på runt 100 besök per dag. Ordningen är återställd 😉 Bakelit puttrar på som förr. Det ska bli väldigt intressant att se vad longtail-effekten av detta blir. Kommer inlägget om SD:s bilder bli populärare än mitt gamla inlägg om vita tatueringar på sikt?

För egen del blev hela karusellen kring inlägget en tydlig illustration över hur nyhetsflödet i Sverige funkar. Min nyhet var en så kallad ”endagars”. Jag lade upp den på natten, och fram till cirka 18 på kvällen var den en intressant nyhet. Därefter klingade intresset av. Svd och Aftonbladet TV som gjort intervjuer valde att inte följa upp med artikel eller inslag. Nyheten var död.

En annan intressant aspekt är hur starka sociala nätverk är för att sprida en sådan här nyhet. Visst har exponeringen i media sannolikt varit betydligt större än de runt 47 000 som besökte källan till avslöjandet, men väldigt många har via sociala medier hittat nyheten utan medias inblandning.

Vad har då jag tjänat på detta? Kanske mina ”12 hours of internet fame”. För inte är det pengar i alla fall. Min enda google-annons (som jag mest har där för skoj skull) inbringade dessa två dygn: 10 kronor och 28 öre! Tack till er 6 personer som klickade på annonsen!

Nu är utmaningen blogg100 över för den här gången. Jag har en hel del idéer på inlägg på lager, men kommer nog trappa ner nu till förmån för en annan blogg som ligger mig varmt om hjärtat: Bagisbloggen.se. Men vem vet.

Tack för den här tiden! På återseende!

På besök i det gamla Internet

Blev påmind om att det imorgon är dags för bokcirkelmöte med Blai-blai. Som trogna läsare av denna blogg vet lever jag i May-hem just nu. Nä, det har inte funnits tid att läsa Harriet Löwenhjelms samlade dikter. Jag har inte suttit i min läsfåtölj med pannan i djupa veck och analyserat dikter. Jag har fasiken inte ens hunnit skaffa boken (hade avancerade planer på att ta mig till Stadsbiblioteket någon lunch och låna den).
Så när jag vid tiotiden ikväll insåg att jag inte har någon bok gjorde jag det enda raka: googlade henne. Harriet Löwenhjelm dog ju 1918 så det vore ju inte helt orimligt att det finns en del gratis, icke-copyright-skyddat att ladda ner?

Visst fanns det det. Och samtidigt bjöds jag på en tidsresa tillbaka till det gamla internet. Ett internet där form spelade underordnad betydelse. Där texten var det viktigaste och bilder något som man kanske lade dit om man hade tillgång till en ”bildläsare”.

Som exempelvis den här biografin över Harriet Löwenhjelm >>

Eller sajten dikt.org som samlat en massa av hennes dikter >>

Hamnade också på den här: www.dagensvisa.com

Och så finns ju hederliga gamla Projekt Runeberg kvar med en av hennes diktsamlingar inscannad >>

Gamla goa oldschool internet. Käns lite som att återse en gammal kär vän.

Hurra för det hjälpsamma internet och tjänsterna som hjälper oss hjälpa

På Webbdagarna i Stockholm senast höll Stefan Hyttfors ett riktigt bra tal med många poänger. En av de mer hoppfulla spaningarna handlade om det hjälpsamma internet. Tjänsterna som bygger vidare på människans vilja att hjälpa varandra och lösa varandras problem. Han nämnde exempelvis www.taskrabbit.com där folk kan hjälpa andra i nätverket med sysslor såsom gå ut med hunden eller bygga ihop Ikea-möbler. Och så nämnde han www.airbnb.se som gör det enkelt för folk att konkurrera med hotell och hyra ut ett rum eller sin lägenhet, sitt hus till turister (vill du exempelvis bo i Bagis finns det många alternativ på Airbnb 😉

Jag har lånat Delamers bild. Lämnar tillbaka om någon blir sur ;-)
Jag har lånat Delamers bild. Lämnar tillbaka om någon blir sur 😉

Det hjälpsamma internet är faktiskt den aspekt med internet jag gillar bäst. I Bagarmossen har vi sedan ett halvår tillbaka en grupp som heter Fantastiska grannar i Bagarmossen där folk ber om och erbjuder tjänster helt gratis. Själv har jag lånat ett boulset, samt lånat ut bultsax och en resesäng. En väldigt enkel men viktig hjälpinsats som gör såväl givare som tagare glada. Det finns ingen skönare känsla än att känna sig behövd och hjälpa andra.

Igår nåddes jag av nyheten att det är några som håller på att ta fram en tjänst (oberoende av Facebook) som går ut på att hjälpa folk låna ut saker till varandra. Delamer (delamer.se) heter tjänsten och det går bra att anmäla sig som betatestare.

Ett annat bra exempel på en hjälpa-tjänst som verkar attrahera alltfler av mina vänner är Quroa (www.quora.com). Poängen här är att du kan ställa frågor och få kvalificerade svar av communityn. Och det fascinerande är många av de svar som ges är riktigt bra och i de fall det finns flera svar röstas de bästa upp. Frågan: ”What are the web design trends for 2014?” har exempelvis fått 22 svar och det översta, mest hyllade svaret har hela 1300 ”upvotes”.

Jag lovar återkomma med fler exempel framöver. Internet osar av hjälpsamhet 😉
Avslutar med en film från en tjänst som verkligen gör mig glad och lite tårögd (tips om den fick jag från en annan hjälpsam person Angelica för några veckor sedan):

 

Apropå longtail…

…då och då får jag ett mejl apropå en guide jag skrev för några år sedan åt PC för Alla om att koppla datorn till tv:n. Av tradition brukar jag vara lite snäll och svara på mejlen. Idag fick jag ett sådant.

Lite slarvigt brukar vi som pysslar med webbpublicering ibland prata om long-tail-artiklar (läs mer om begreppet Long tail som hypades av Wireds Chris Anderson 2004 här >>). De där artiklarna som kanske inte är en jättehit när de läggs ut men som ändå är stadigt intressanta och år efter år får läsare tack vare söktrafik från Google. Att koppla datorn till tv:n är en sådan. Här på Bakelit har jag ett inlägg med rubriken ”Vita tatueringar det nya svarta” som år efter år får trafik. Artikeln skrevs hösten 2008 men som ni kan se på grafen nedan peakade intresset först ett par år senare, men fortfarande droppar då och då in folk som är nyfikna på vita tatureringar. Kanske borde jag lägga in annons till en tatueringsstudion 😉

Vita tatueringar longtail

 

En lite intressant sak med dagens mejl aproå det här med att koppla ihop datorn och tvn är att det faktiskt inte var artikeln på nätet mannen som mejlade hade läst… nä det var en gammal papperstidning. Sedär: inte bara longtail, här pratar vi ”multichannel” 😉

Dagens nyord: ”shelfie”

Häromdagen fick Frida frågan om hon kände till några bra inredningsbloggar som hon kunde tipsa om. Hon började surfa runt bland gammalt och nytt och insåg att något har hänt. Det hon höll på med: mångordig inredningsblogg som bevakar saker med nyhetsvärde verkar vara på utdöende. Inredningsbloggarna blir alltmer fåordiga och bildfixerade, men framförallt: Bloggaren förmedlar inte längre nyheter om andras görande. Nu är varje bloggare en stylist och det de gör kan likaväl förmedlas i en bild på Instagram och Pinterest som på en blogg .

-Man tar en bild på sin hylla i köket och får 50 likes, och det tog bara några minuter, sa Frida, när vi satt där med varsin kaffekopp vid frukostbordet.

-Jag lade ner ett par timmar på att skriva ett inlägg på Kurbits igår och fick ett par likes på Facebook.

-Aha, man skulle kunna säga att de gjort en ”shelfie” en slags inredningsvärldens motsvarighet till ”selfien”, sa jag, skitnöjd med att ha hittat på ett nytt begrepp…

Trodde jag.

Självklart finns  #shelfie redan. Men det handlar inte i första hand om inredning utan om ett sätt att visa upp sina bokhylla och därmed vad man har för böcker och hur man sorterar dem… Enligt Urban Dictionary är begreppet myntat av den amerikanske författaren Rick Riordan.

Eftersom jag gillar diskbänksrealism fotar jag här, utan krusiduller bokhyllan ovanför mitt arbetsbord. Inget för inredningsbloggen direkt.
Eftersom jag gillar diskbänksrealism fotar jag här, utan krusiduller bokhyllan ovanför mitt arbetsbord. Inget för inredningsbloggen direkt.

#thewalkingred – konsten att övervaka oss själva: vi är alla zoombies

Det här inlägget skulle kunna handla om:
-Varför demonstrerar inte arbetarpartiet Moderaterna på arbetarnas dag första maj?
Eller att det numera i Stockholm finns en uppsjö demonstrationståg att välja mellan på första maj och att de till och med går att kombinera. 13:00 Vänsterpartiet, 14:00 Socialdemokraterna för att sedan 15:00 välja mellan uppstickarna Feministiskt initiativ eller Stockholm Mayday, en demonstration för partipolitiskt obundna vänstermänniskor.
Och nästa år: Moderaternas demonstrationståg klockan 16 😉

Men nej det är inte detta dagens inlägga handlar om utan om Centerns Ungdomsförbunds katastrofala Twitterkampanj: #thewalkingred.

Det hela började med följande Tweet:

Det hela gick inte riktigt som de hade tänkt sig. Den lilla lustigheten som gick ut på ”att låta första maj tåget symbolisera den zombiepolitik som vi tycker att bland annat Socialdemokraterna för på arbetsmarknadsområdet”, (enligt CUF:s ordförande Hanna Wagenius ) upplevdes av många som en uppmaning att ta bilder av och därmed hänga ut folk som demonstrerar. Något som normalt högerextremister ägnar sig åt. Och mycket riktigt uppskattade högerextremisterna tilltaget.  En ”aktiv nazist” skrev enligt Metro:

”Hoppas att det kommer in många bra bilder i morgon. Skriv gärna namn på personer ni känner igen.”

Och efter det bestämde sig CUF för att dra i nödbromsen:

Men det är inte bara högerextremisterna som kapat hashtaggen. När man nu söker på Twitter är en stor del av folks egentagna bilder från de demonstrationer de varit med på taggade med #thewalkingred. Vänsterpartisten och webbutvecklaren Ludvig Lindholm reggade till och med domänen och slängde upp en sajt: http://thewalkingred.se/

CUF:s kampanj gick alltså sådär. Men den väckte en intressant fråga, det här med att fota demonstrationer. Det har ju av tradition alltid varit en hobby för extremister på höger- och vänsterkanten att kartlägga och fota motståndare i samband med demonstrationer. Skulle du idag vara intresserad av att kartlägga demonstranter oberoende av om de är extremister eller ej behöver du inte ens vara på plats. Överallt jag vände mig i dagens demonstrationståg såg jag folk plocka upp sina mobiler och fotografera. Såväl demonstranter som åskådare (se exempel nedan). Och en åtskillig del av dessa bilder går nog, med lite möda, att hitta på öppna Instagram- och Facebook-konton. Tack vare vår stora dokumentationslusta övervakar vi varandra själva. Och det helt utan uppsåt. Kanhända lite hjärndött? Var det någon som nämnde något om zombies? Eller kanske zoombies 😉

Även jag knäppte bilder idag. Här en bild där man tydligt ser en kvinna som fotar åt mitt håll och till och med en man som pekar på mig...   Kan det vara Centerpartister?
Även jag knäppte bilder idag. Här en bild där vi tydligt ser en kvinna som fotar åt mitt håll och till och med en man som pekar på mig… Kan det vara Centerpartister?