Kategoriarkiv: media o webb

Anders corona-humor-kavalkad

bakelit guld, internet, kul, media o webb,

Inget ont som inte för något gott med sig. En positiv sida av spridningen av covid-19 är att vi verkar ha återupptäckt internets sociala funktioner. Massvis med människor har tvingats anamma webbkameror och verktyg som Zoom, Google Hangouts/meetings, Microsoft Teams, Jitsi meet mm. Återigen har vi börjat fylla Facebook, Twitter och Instagram med egna reflektioner. Sociala dela-med-sig-kedjebrev sprids som ett virus (!) på Facebook och istället för en massa trista kommersiella budskap från ointressanta företag fylls flödet med spännande inblickar i ens vänners liv och historia.
Riktigt trivsamt för oss gamla sociala sharing-is-caring-nördar.
Mitt bidrag till detta de senaste veckorna har varit att samla på mig corna-relaterade humor memes och posta dem cirka en gång per dag på mitt Instagram-konto under hashttaggen #anderscoronahumorkavalkad.
Eftersom jag är väl medveten om hur kort livslängd saker har på Instagram lägger jag nu även upp dessa här. Postade i kronologisk ordning med den senaste posten överst.

Ha det så skoj! (och tack till alla upphovsmän, en del kända, de flesta okända). Sharing is caring! (men låt bli att sprida det däringa dödliga viruset va?)

Fortsätt läsa Anders corona-humor-kavalkad →
bakelit 20 år

Bloggen Bakelit fyller 20 år – en fundering över det internet som flytt

media o webb, nostalgi,

Idag, den 27 december 1999, för tjugo (20!) år sedan skrevs det första inlägget på min blogg… Fast jag får erkänna att jag då var mer medveten om orden ”dagbok på nätet” och jag hade inte riktigt koll på att en kille som heter Peter Merholz i april samma år hade skapat ordet ”blog” som en förkortning av ordet ”weblog” som i sin tur hade myntats av en Jorn Barger 1997.

1997 var året då jag registrerade domänen bakelit.com, med helt andra intentioner än att blogga. Jag hade mekat lite med hemsidor åt bland annat Uppsala Internationella Kortfilmfestival (som för övrigt knep domänen shortfilmfestival.com innan resten av kortfilmvärlden fattat det här med internet), och drog igång en enskild firma, Bakelit Webdesign som byggde sajter åt småföretag, organisationer och föreningar.

Att ”blogga” blev ett begrepp i Sverige först på 2000-talet och ordet ”blogg” medtogs i den trettonde upplagan av Svenska Akademins ordlista som kom ut 2006. Somliga bloggar blev plötsligt enormt stora och lukrativa att många undrande frågade mig om jag tjänade mycket på Bagisbloggen (startad 2009) eller om Frida blev rik på Kurbits.nu (startad 2008)… men nä pengarna vi dragit in på dessa har i aldrig överskridit kostnaderna för webbhotell. På Bakelit.com och Bugburger.se (startad 2014) har jag dessutom inte ens haft annonser. Det finns en fantastisk frihet i att jobba gratis och på ren entusiasm. Ibland kan faktiskt också en bloggare få genomslag. Glömmer aldrig inlägget den 21 maj 2014 då bloggen fick 53.000 besökare på en dag… och innehållet blev riksnyheter.

Det är alltså 20 år sedan jag började blogga och det var onekligen i en annan digital verklighet. Åtta år innan iPhone lanserades och åtta år innan min dotter Vanna föddes och förändrade mitt liv… Iphone ändrade också våra liv och vårt sätt att surfa. Vanna och hennes lillasyster tillhör en generation som har ett helt annat förhållande till internet. De konsumerar internet i silon, via appar som Instagram, Snapchat, TikTok och Youtube. Ganska långt ifrån den vision Tim Berners Lee hade tio år innan min blogg startade. I år är det alltså 30 år sedan han skapade den första ”hemsidan” och lanserade Word Wide Web.
Åren mellan 1989 och millennieskiftet var något av internets vilda västern där alla kunde agera nybyggare. Under millenniets första tio år sattes strukturerna och internet blev mer konformt. Många tjänster som lanserades har blivit infrastruktur. Kolla den här listan:

2000: Forumet Flashback startar. På 90-talet var det en tidning…

2001: Wikipedia startar (kanske det bästa som hänt mänskligheten?)

2001: Lanseras B2 Cafelog, som 2003 kom att bli WordPress. På Bakelit.com körde jag fram till 2008 en italiensk variant, ”ublogg”, gjord i ASP. Idag drivs 34 procent av världens sajter av WordPress.

2003: Piratebay lanseras. Kan nog i dag närmast betraktas som en parentes i internets historia.

2004: Facebook startas. I Sverige fick tjänsten sin första våg användare runt 2007. Idag kanske nätets mest utskällda tjänst, inte minst för att dess algoritmer underminerar vår demokrati…

2005: Youtube startades. 2006 tog Google över tjänsten. I år köpte jag ett Youtube Premium Family-konto så att mina barn (och jag själv) ska slippa reklamen.

2006: Twitter startar. En månad innan finska Jaiku där jag hängde i de svenska ”Jaikububblan” (twitterkonto från april 2007). Jaiku köptes av Google och dog ut. Twitter har de senaste åren gått lite kräftgång, men fått en viss skjuts av att en viss president valt det som sin kanal till folket.

2006: Spotify startar (jag slutar med tiden streama musik från min NAS, och några år senare flyttar jag hela cd-samlingen till vårt 90-talsboende i Hälsingland).

2008: Iphone börjar säljas i Sverige (och jag köper min första Android-lur).

Det var bloggens första tio år. 2010 föddes min dotter Pella och Instagram slår igenom fort och året därpå lanseras Snapchat. 2014 släpps Musical.ly som 2018 slås ihop med den kinesiska appen TikTok.
En app som har bidragit till att miljontals, mestadels tjejer, fått fantastisk koordination, taktkänsla, kunskaper i komprimerad storytelling och effektiv filmklippning.

Hur går det då för bloggarna? Jo, än finns det några rävar som harvar på (Sven har tyckt till varje dag i 22 år), men återväxten är skral.

När Vanna föddes köpte jag domänen Vanna.se. Kommer hon att följa mamma och pappa och börja blogga? Tveksamt, men vem vet. Kanske bloggen får en revival.
Bakelit.com lever vidare, lågintensivt och sporadiskt. Och folk kommer kunna fortsätta hitta recept på gnagkött, wasabisill och läsa Fridas inlägg om analklåda… (ni anar inte hur mycket söktrafik sådant ger)

Kommentera gärna det här inlägget… det vore så underbart oldschool.

/Anders

Så räddar vi biograferna – med bio on demand!

fundering, media o webb, teknik, , ,

Upprinnelsen till det här inlägget är två:
1: En konversation med min svägerska Anna i somras där vi diskuterade biografernas situation och framtid
2. Nedanstående, som fick mig att skriva inlägget.

Artikeln som Henrik länkade till kan du läsa här >>

Vad handlar då min idé om? Jo… film on demand på bio.

I dag fungerar bio ungefär så här: Biografkedjorna tar in de filmer som de tror ska dra in pengar. De får premiär. Är de väldigt framgångsrika får de gå i flera salonger samtidigt och vart efter publiken droppar av får de färre och sämre visningstider tills de plockas ner.

Nuförtiden är filmerna digitala vilket underlättar distributionen avsevärt. Backar vi bandet några år bakåt var man tvungen att chansa lite på hur stor en film blev och beställa ett antal filmkopior som sedan distribuerades runt om i landet. Smalare filmer gjordes i bara ett par kopior med svensk text och kunde sedan åka runt på turné i landet under ett par år. Mindre samhällen kunde få vänta månader på att de större filmstäderna skulle ha spelat klart en film.

Det var då det. Nu är som sagt filmen oftast digital och jag kan exempelvis gå till en liten biograf som Reflexen i Kärrtorp och se en film som bara några dagar tidigare hade premiär på en stor biograf.

Min idé är att dra nytta av denna möjlighet.
Vad sägs om att alla visningar sker i nästintill fullsatta biografer? Vad sägs om att priset för biobiljetten är billigare ju fler människor som är i bio-salongen? Vad sägs om att repertoaren har hundratals filmer att välja mellan och att man inte ens är begränsad av att det ska vara nya filmer?

Det borde vara möjligt att bygga en portal där folk dels kan komma åt ett arkiv med filmer, men också salonger och visningstider runtom i Sverige. I portalen kan dels kuratorer gå in och sätta upp filmvisningar som folk kan välja mellan, men du kan också sätta upp egna visningar som, om du får med dig tillräckligt många intresserade, blir riktiga visningar. Biljettpriset sätts efter hur många som förbokar visningen. Det ligger alltså i ditt intresse att många kommer dit.
De platser som är över säljs på plats till ett högre pris än priset för de som förbokade.

Jag tror att detta system skulle kunna fungera och göra biobesöket ännu mer spännande och socialt. Du skulle få en bredd av filmer och fullsatta salonger.

Vad tror ni? Någon som vill vara med och utveckla…?

När reglerna inte hänger med i svängarna, blir allt fler ofrivilligt kriminella

fundering, media o webb, ,

ParagraphIdag publicerade DI en artikel där en moderat, en centerpartist och jag kräver ändrade regler när det gäller ätbara insekter. Regelverket kring detta (ett regelverk som sattes upp i samband med hysterin kring galna kosjukan på 90-talet) kan du läsa mer om på min sajt Bugburger. Här vill jag bara konstatera att om jag ställer mig på Bagarmossens torg och serverar en Bugburger är jag… kriminell!
Och här ett par andra fall där jag kan råka bryta mot reglerna…

Varje sommar brukar familjen spela in en film (exempelvis den här). Nästa år vore det väldigt kul att spela in några scener med en drönare…
Men då: Är jag, sedan igår, kriminell.

Igår konstaterade nämligen Högsta förvaltningsdomstolen att drönare med kamera är betecknade som övervakningskameror och kräver särskilt tillstånd, som man i praktiken inte kan få för att spela in min fantastiska film… Däremot kan jag sätta fast en kamera på min cykel och filma utan att bryta mot lagen. Så kanske jag får skriva in några cykeljakter i manus?

Det här med det förändrade medielandskapet och regler är knepigt. Visste ni förresten att jag förra söndagen bröt mot reglerna och var lite kriminell när jag på Facebook sände live från The Cures konsert i globen. Jag hade nämligen inte ansökt om tillstånd för att direktsända tv…

Undrar hur många som bryter mot den regeln, dagligen?

De okända svenska superstjärnorna!

media o webb, musik,

Det senaste halvåret har jag tittat en hel del på Facebook-statistik och gång på gång fascinerats över skillnaderna mellan medierapportering och hur stora stjärnor är på nätet. Kolla exempel in den här listan över våra största stjärnor på Facebook just nu (hämtade från Social Bakers):

1. Maher Zain
2. Zlatan Ibrahimovic
3. Avicii
4. Swedish House Mafia
5. PewDiePie
6. ABBA
7. Alesso
8. Axwell Λ Ingrosso
9. Elli Avram World
10. Basshunter

Maher Zain
Maher Zain

Zlatan och ABBA lär väl de flesta av oss känna till. Avicii, Swedish House Mafia, Alesso, Axwell Λ Ingrosso och Basshunter är bekanta för oss som lyssnat på radio eller topplistorna på Spotify de senaste åren. PewDiePie är ju den där killen som fick sommarprata och berätta hur han hoppade av studierna och blev en av världens största Youtube-stjärnor (och alla i min generation med datorspelande kids är smärtsamt medvetna om vem han är).

Men Maher Zain, vem är han? Ja fram till igår, när även Maher fick sommarprata, var det nog få som visste. Jag blev helt paff när jag för några månader sedan kunde konstatera att killen på Facebook är större än Zlatan. Ja han har med sina offattbara 26 276 228 Facebookfans, en halv miljon mer fans än Zlatan och 6,5 miljoner fler fans än Aviici. Hemligheten är att killen hittat en väldigt stor målgrupp:
muslimer som gillar r’n’b!

Elli Avram i Bollywoodfilmen "Micky Virus"
Elli Avram i Bollywoodfilmen ”Micky Virus”

En annan doldis som hittat en stor målgrupp är Elli Avram på plats 9. Stockholmstjejen Elisabet Emelie Avramidou Granlund, har pappa från Grekland, mamma från Sverige och har gjort karriär i: Bollywood!

Hon bor i Mumbai sedan 2012 och inledde sin karriär med att läsa repliker på Hindi utan att kunna förstå ett ord.

Ännu en viktig påminnelse om att världen är gränslös!

Foto av Matt Trostle

Neverending stories – the butterfly effect: projektet som aldrig blev av

media o webb, projekt, ,

Nu har det gått ett år sedan  Frida och jag reggade domänen neverendingstories.se triggade av att Svenska Journalistförbundet tillsammans med Google utlyst ett stipendium ”Innovationsstipendium för ny journalistik”. Neverending stories var namnet på vårt projekt, en ansökan som vi märkligt nog inte ens fick svar på. Vi hade en hel del andra järn i elden vid den tiden och vi tog nog inte ens tag i att fråga varför vi inte fick någon feedback. Kanske inte ens ansökan kom fram?

Vann gjorde i alla fall Martin Johnson med sin ”Geosound messenger”, ”en GPS-styrd app där du på de platser du besöker kan lyssna till olika ljudberättelser”. Kul idé, men är den lika bra som vår 😉 Bedöm själva. Här nedan är vår beskrivning av projektet, som jag nu gör tillgänglig för omvärlden, med hopp om att någon annan tar vid, eller kanske att någon med resurser ropar: Hallå Frida och Anders jag är med, nu kör vi!
(och gör det gärna snabbt, vi äger domänen ett tag till 😉

Neverending stories – the butterfly project

Neverending stories har två nivåer. Kärnan, den exklusiva, den journalistiska texten, storyn, som endast prenumeranter får ta del av. Samt den offentliga, surret runt omkring. Extramaterial i form av filmer (som släpps på Youtube), instagrambilder, tweets, facebookinlägg och infographics. Utöver en mashup av dessa kanaler har vi en karta som visar var någonstans på jorden som den pågående storyn befinner sig just nu…

Det prenumeranten får del av är en evigt pågående artikelföljetong. Vid ett bestämt klockslag varje vecka släpps en ny fristående artikel till prenumeranterna på sajten. Ämnena varierar och fyller på varandra, men alla artiklar är självständiga i sin läsupplevelse. Artikeln publiceras på engelska, men det finns också alltid med en version skriven på originalspråket.

Varje artikel börjar där den tidigare slutade även om ämnet för den nya är helt väsenskilt och varje artikel slutar med en “cliffhanger”. Det ska alltid finnas en övergång som ger ämnet en ny dimension, eller bara visar att allt faktiskt hänger ihop.
En viktig poäng med detta är givetvis också den dramaturgiska effekten. Neverending stories är till för den nyfikne, vetgirige läsaren som efter att ha läst en artikel är sugen på att läsa fortsättningen och som undrar vad som kommer härnäst. Vi vill överraska och ge nya perspektiv.

Formatet lämpar sig bra för den enskilda berättelsen, Neverending stories handlar om det exklusiva i att kunna fördjupa sig i ett ämne som genom sajtens upplägg binds ihop över tid och även geografisk plats. Genom att följa oss vecka efter vecka svänger sig historien vidare genom världen. Ämnesmässigt är fokus de stora frågorna som förenar oss människor oavsett var vi befinner oss. Vi skriver om samtid och framtid, om de utmaningar vår planet står inför. Vi blandar de stora perspektiven med de små, superlokala för att få till en engagerande mix som gör att det känns långt till nästa vecka.

Läsarna:
Vi kommer att ha två typer av läsare: de “otrogna” som råkar hamna på vår sajt och läsa surret, eller som kanske följer oss på Facebook, Instagram, Youtube eller annan kanal, och de mer lojala, trogna, betalande kärnläsarna som läser våra artiklar. På sikt tänker vi oss att dessa blir en del av en community. Vi vill att läsarna kommenterar de enskilda artiklarna och kommer med tips, men också att vi kan göra efterlysningar och interagera med dem.

Tekniken:
Prenumeranterna kommer att betala månadsvis via sitt kredit/betalkort på ungefär samma vis som man idag betalar för Netflix eller Spotify. Man kan när som helst hoppa på och närsomhelst hoppa av. Betalande inloggade kunder kommer åt de artiklar man har betalat för, vill man även ha tidigare artiklar kan man låsa upp dessa för en engångssumma. Prenumeranterna pingas via mejl/sms/push-meddelanden när en ny artikel kommit. Icke inloggade på sajten får bara tillgång till gratismaterialet på sajten.